Statens Vattenfallsverk brukade installera vägbelysning som dessa i miljön kring kraftverk byggda under 1930-1940-talet. Bilderna är tagna i sådana kraftverksmiljöer.
Det rör sig om ytterarmar och armaturer från Elektriska Aktiebolaget Skandia, vars huvudkatalog 1934 innehåller många varianter. Liknande armaturer verkar ha förekommit sedan c:a 1910-talet, framförallt kring småbebyggelse där dess sinnliga utformning smälter väl in.
Vattenfalls belysningsanläggningar har uppenbarligen inte moderniserats i samma takt som de flesta stadsnät så än idag kan man se en och annan vid dessa Vatenfall-ägda kraftverk. Men det mesta har ersatts. Tips är som alltid välkomna!
Skandia ytterarm SU 426 med SEV / SEW-armatur (SEW 301?)
- glödljusarmatur med emaljerad plåtskärm och
svängd svanhals på trästolpe.
Detta ex. kantade vägen till en kraftstation i Medelpad.
Kraftverket byggdes c:a 1939-1942, därav datering. Man kan tänka
sig att vägbelysningen tillkom i slutskedet, dvs. 1942.
Byttes mot opersonliga gatuarmaturer i tunnplåt med plastlock
på 1980-talet. Ett fåtal exemplar finns än så
länge bevarade i kraftverksmaskinistens dödsbo samt en i mitt
elektriska museum.
Monterad på järnstolpe formad som "ett upp-och-nedvänt J" eller "metkrok" gör dylika armaturer fortfarande nytta i några få städer, t ex Östersund centrum, Visby och Engelska Parken i Uppsala. Jag känner dock inte till om det är återinstallation eller om de stått där hela tiden. I åtminstone Östersund-fallet verkar även original-lamphållarna vara kvar.
Faktiskt nytillverkas numera en trogen kopia som kan vara svår att skilja från originalet. Se vidare länken ovan. Hus- och tomtbelysning för privatbostäder har länge inspirerats av modeller som denna. På IKEA kryllar det av tappra efterlikningar men originalen är i en annan klass.
Anekdot: Det berättas om den gången en reparation skulle utföras på en stolpe och kraftverksmaskinisten stod under stolpen medan reparatören backade med sin bil. Nu föll det sig inte bättre än att han råkade köra in i stolpen, varvid de rostätna delarna lossnade, satte fart nedåt och träffade maskinisten rätt i flinten. "Huvva - först kom lampan, sedan lamphållaren..." Det kan inte ha varit skönt eftersom lamphållaren, som är av gammal god kvalitet, gjord av gjutjärn och porslin, väger uppåt ett halvt kilo.
Skandia ytterarm UDU 350 + armatur SEW 301. Den enda armatur från c:a 1942 som sparades vid utbytet under mitten av 1980-talet vid en vägkorsning i närheten av kraftverket. Dessa stolpar kantade grusvägen över kraftverksdammen och var då försedda med glasskärm. Blåsiga dagar kunde man höra dem klinga i vinden! Ljusutbytet (200 W glödljus) var mer "mysigt" än effektivt. Ett minne är hur jag som barn fann en nedfallen glödlampa som landat mjukt i vegetationen och fortfarande fungerade. Den hade uppenbarligen skruvat ur sig själv av blåst-skakningar.
Denna sista stolpe drivs nu med den nya ledningen och strålar idag med natriumlampa. De gamla isolatorerna är borta. Glasskärmen blev kvar flera år men lär sedan ha vandaliserats (?) varefter man tagit bort dess fästring(?) (det interna staget är kvar).
Lackerad järnstolpe vid Hölleforsens kraftverk byggt 1949.
Identiska järnstolpar stod vid Torpshammars kraftverk
byggt c:a 1938 (bytta på 1980-talet). Stolpen har här
en avslutande plugg iskruvad i toppen. Samma sorts plugg förekommer
på en annan typ av stolpe, också på bild:
Vägbelysning med ASEA-armaturer i Bollnäs, mm
Trästolpsbelysning vid Hölleforsen (1949), med förenklad
arm gentemot de decenniet tidigare använda motsvarigheterna.
Blankledning på isolatorer (även den närmaste vilket
knappt syns i bilden) men driften verkar ha bytts till isolerad ledning,
troligen på 80-talet. En liknande Luxal-armatur
förekom under 1950-talet och ev. så sent som 1970-talet,
något mindre konkav (mer rakt konisk) och tillverkad av mjuk
(lättvandaliserad) olackerad lättmetall/aluminium - till
skillnad mot armaturen i bild, som verkar vara genuin emaljerad SEV / SEW.
Åtminstone plastskärmen lär ha tillkommit senare.
Skärm från järnstolpe enligt ovan. Något större
diameter än svanhals-varianten.
notera lamphållaren
Väggmonterad motsvarighet:
Elektroskandia VDU 321 - ytterarm med väggfäste och armatur SEW 301.
Väggdosan brukar här vara märkt "PATENT" =
Skandias patent nr 61224.
Kopplingsplinten i dosan verkar vara märkt med Gustavsberg:s logo
(ankaret). Det gäller dock bara porslinet.
Snarlika modeller fanns även med glasskärm, se:
Gatlykta med glasskärm