Likt ett litet tegelslott stoltserar Rundbackens kraftverk i sin skogsglänta. Med eleganta spröjsade rundbågefönster med tegelomfattning och vitputsad midja vittnar det om den hantverksmässighet som rådde i byggandet vid 1900-talets början. Som ett utropstecken kontrasterar det röda teglet mot den djupa skogen där man minst väntat det och utgör traktens absoluta clou.
Kraftverket finns dokumenterat av Lasse Brunnström & Bengt Spade i Elektriska Vattenkraftverk (1995, Riksantikvarieämbetet) som beskriver det så här:
Med de få förändringar som skett sedan kraftverket byggdes är det ett ovanligt lättöverskådligt och utmärkt exempel på ett äldre högtryckskraftverk; dessutom en väl sammanhållen och ovanligt intakt kraftstationsbyggnad i tegel med puts och rundbågemotiv av bästa 1910-talsromantiska märke.
Vidbyggt tvärställt torn har inrymt ställverk, numera placerat utomhus. Byggnadsdelen innehåller också personalutrymmen och förråd.
Det är viktigt att komma ihåg att vid tiden för bygget fanns inget allomfattande elnät i Sverige. Enskilda industrier runt om i landet uppförde egna vatten- och ångkraftverk för den egna försörjningen och kunde så småningom åta sig att sälja el till slutkonsumenter i begränsad omfattning.
Strax efter att Rundbacken byggdes, startade de konkurrerande Skönviks Aktiebolag oberoende bygget av Nedansjö kraftverk 4 mil därifrån (idag rivet men med det hexagonalt kaklade maskinhallsgolvet och turbindelar kvar dränkt under Ljungans yta). C:a 1921 drogs ledningar därifrån till Matfors pappersbruk och Sundsvall, där kraftverket bl a försörjde Skönviks såg som låg ett stenkast från Sunds bruk som hade byggt Rundbacken.
Det ganska märkliga men typiska läget under 1920-talet var alltså att två grannindustrier på två kilometers avstånd hade egna åtskilda elnät med var sin kraftledning inkommande från miltals därifrån belägna forsar på skilda håll. Än idag står transformatorhusen kvar, vart och ett med sin konsekventa stil som knyter samman respektive bruks anläggningar som en röd tråd. Sunds bruks transformatorhus i Sundsvall går i samma stil som kraftverket tre mil bort, med samma tegelomfattade rundbågemotiv och vitputsade midjeparti!
|
Effekt: 2900 kVA Årsproduktion: 7,0 GWh Generatorer: ASEA, matarförsedda, synkrona 8-poliga (750 rpm), 2000 V 50 Hz Turbintyp: Francis; enhjuliga i gjutna spiralformade tryckskåp Turbintillverkare: Verkstaden, Kristinehamn Vattendrag: Laxån / Ljustorpsån Fallhöjd: 82,9 m, intagstub av stål 400 m lång, 1,3 m diameter. Drivvattenföring: 3,8 m3/s Byggnad: Underbyggnad av betong, överbyggnad av tegel, plåttäckta sadeltak Byggnadsår: 1915-1916 (G1, G2), 1924 (G3) Byggherre: Sunds AB, Söråker Projektör: Ing.-firma Thuresson & Co, Sundsvall Arkitekt: okänd Byggnadsentreprenör: okänd
Axelkoppling mellan turbin och generator dämpad med
sicksack-lindad läderrem. |
Observera skyltens felstavning "värkstad". :-)
Transformatorhuset i Sundsvall (Bildkälla: Eniro.se)
Ägaren E.On framlade under 2008-2009 planer för att bygga om och nära nog fördubbla kraftproduktionen vid Rundbacken genom att förlägga drygt 4,6 km plaststub för att leda vattnet direkt från Stor-Laxsjön till kraftverket och ersätta de tre aggregaten med ett nytt.
En mängd föreningar i Ljustorp med omnejd framställde dock ett brev till E.On och var kritiska till planerna både utifrån påverkan på djur- och växtliv och ur kulturhistorisk synpunkt. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan 2011 men E.On överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och fick rätt i dom meddelad 2012-09-13. När mark- och miljödomstolen därefter begärde in ett förhandsbesked från EU-domstolen om hur man skulle förhålla sig till EU:s direktiv, drog E.On tillbaka ansökan om utbyggnad i början av maj 2013.
Motparterna var: Kammarkollegiet, Ljustorp socken, Murberget Länsmuseet Västernorrland, Länsstyrelsen, Miljö- och byggnadsnämnden i Timrå kommun, Naturskyddsföreningen Timrå, Naturvårdsverket och Älvräddarna.