Bakgrund:
1892 byggde Falu belysningsaktiebolag en vedeldad ångmaskingenerator med de Laval-turbiner vid Vattugränd i Falun. På gården låg en tvättstuga med kammare där en gammal gumma som hette Johanna bodde. I samma byggnad var bolagets första batteri inrymt. Där intill låg maskinhuset. Maskinhuset var uppdelat i eldrummet med sina tre ångpannor och maskinrummet, avskilt med en vägg med dörr. Högtrycksturbinerna förde ett förskräckligt oväsen.
1893-1894 kostade en kas ved (1,5 m3) 3 kr hos skoghandlare Per Nils Olof, som ägde skog på andra sidan Vällan, "Korsgårdsskogen". Allt eftersom tiden gick och veden blev dyrare, blandades den ut med granbark. Omkring sekelskiftet hade priset ökat till 7 kr kasen och medan kraftbehovet ökade, började bolagets chef direktör Pettersson se sig om efter en annan kraftkälla. Efter flera bordläggningar i styrelsen inköptes vattenfallet i Sundborn till en betydande kostnad av c:a 100000 kr. Tveksamheten var först stor, dels därför att långväga kraftöverföring var något nytt och ovanligt (1893 års överföring från Hellsjöns kraftverk till Grängesberg var en pionjäranläggning), dels var det svårt att förvärva mark där kraftledningen skulle gå fram.
I februari 1903 började Sundborns kraftverk leverera ström till Falu elverk. En kraftledning med 10000 V drogs till en transformatorstation i Falun med instrumentering utförd av företaget Holmia (bildat 1898, gick 1906 ihop med det 1900 bildade "Magnet" till Förenade Elektriska, som 1908 rekonstruerades till Nya Förenade Elektriska, vilka köptes av ASEA 1916). I Falun elektrifierades gatubelysningen med båglampor i sirliga jugend-stolpar. En sådan stolpe finns bevarad utanför det f.d. elverket i Falun och en båglampa hos Falu Energi & Vatten. En övermaskinist och tre maskinister var anställda för kraftstationens drift fram till halvautomatiseringen 1956. Därefter behövdes endast en man för daglig tillsyn.
Vid regn- eller snöoväder blev det ofta överslag i kraftledningen och långa driftavbrott. Vid patrulleringen längs linjen, som vintertid skedde på skidor, kunde det visa sig att brand uppstått omkring isolatorkrokarna, så att isolatorerna hängde fritt i ledningen. I vissa fall hade även hela stolptoppen brunnit upp.
Utförande:
Gulputsat avlångt maskinhus med tegelklätt sadeltak, flackt rundbågiga fönster och oputsade dekorationsmurningar. Tillbyggt med tvärställt borglikt ställverkstorn i tre plan med platt tak med krenelering.
Horisontalaxlade generatorer, G1-2 matarförsedda. Moderniserade efter byggnationen men ändå av aktningsvärd (sevärd) ålder. Av de ursprungliga maskinerna finns dock inget kvar, med undantag för en ålderdomlig magnetiseringsgenerator från AEG. Detsamma gäller instrumenttavlan, som, även om den liknar den ursprungliga, lär ha levererats 1927 av ASEA.
Den ursprungliga belysningen i kraftverket var ytterst opraktisk men dekorativ - på var sida om resp. generator på dess fundament stod manshöga stolpar monterade med i toppen fyra utåt böjda armar med klockformade glasskärmar, som gjorda för att gå i kras vid arbete. I taket någon enstaka båglampa med globkupa. Troligen under 1950-talet installerades platta lysrörsarmaturer av acryl(?) längs väggarna, under 1990-talet ersatt med nygamla modeller av en i dag vanlig form som fritt spekulerar över gamla förebilder. I förrådsskrubb och WC sitter ännu enstaka Luzette (!)
Litteratur:
Falu Elektriska Belysningsaktiebolag 1892-1967
Falu Energi & Vatten: Historik för Sundborns kraftstation (informationsblad)
(svensk+tysk+engelsk upplaga - viss information saknas i svenska upplagan)
Hilding Flygt: Elektricitetens barna- och ungdoms-år i Sverige före och efter sekelskiftet (1945)
Lasse Brunnström: Estetik och Ingenjörskonst (2001, Riksantikvarieämbetet)
(Endast kort omnämnande, Carl E. Jansson)
|
Byggherre: Falu Elektriska Belysningsaktiebolag (idag Falu Energi & Vatten) Projektör: Qvist & Gjers Arkitekt: Carl E. Jansson (om jag tolkar Brunnström rätt) Vattendrag: Svärdsjöån Fallhöjd: 7,6 m Drivvattenföring: 20 m3/s Vattenvägar: Damm av sten Regleringsmagasin: 280 miljoner m3 Effekt: 800 kW Årsproduktion: ? Generatorer: urspr. AEG G1: Luth & Rosén, 700 kVA, 825 (950?) V, 214 varv/min, installerad 1919/1920 G2: Nya Förenade Elektriska, 590 kVA, 954 V, 214 varv/min, installerad 1912 G3: Heemaf (Holland), 900 kVA, 954 V, 214 varv/min, installerad 1930 Turbiner: Francis, tillverkare: Verkstaden, Kristinehamn (en turbin urspr. Falu Mekaniska Verkstad) T1: 782 hkr, installerad 1919/1920 T2: 1062 hkr, installerad 1938 T3: installerad 1930 |
Vindsfönster med vacker spröjs i runda bladformer. Enligt Lasse
Brunnström en elegant omtolkning av den sexuddiga stjärnspröjs
som ofta förekommer i vindsfönster på bruksbyggmästaren
Carl E. Janssons kraftstationer. Annars kunde man tänka sig att
spröjsen är Carl Larssons kvarstående bidrag till kraftverket.
Han lämnade nämligen ett förslag till utförande
som inte tycks ha genomförts, se brevet nedan.
|
Att Carl Larsson anlitades under planeringen av kraftstationsbygget visar detta brev.
Sundborn juli 1901 Kära och ärade broder En ingenjör Lindén var här för ett par dagar sedan och han gav mig en knuff om att de snarligen behövde min teckning till kraftstationshuset här. Nu har jag gjort en grafisk teckning, och min mening var att först sända den till dig, men som de läto sig ifråga sände jag den till Skånska Cementgjuteriet. Emellertid har jag rent slafviskt följt den teckning Du lämnade mig, endast förenklat det hela. Fönstren helt fyrkantiga med grönmålade bågar, sjelfva huset hvitrappat, och dess egentliga enda utstyrsel en enkel bård af röda och blåa tegel. Ofvan dörren å gafveln årtalet 1902, och på långväggen insatt en minnessten, därpå skall stå förnämsta data och möjligen förnämsta mans namn. Och tegeltak. Det hela ........... på så vis se så vänligt och rart ut, litet af bruksherrgård i bergslagarna. Ack, få vi det på så vis! Jag visade det för Pontus Linderdahl och han tyckte det var rätt - Att söka göra något arkitektoniskt i egentlig mening af ett dylikt bygge skulle väl se pretentiöst ut. ...... dem att sedan sända dig teckningen får de se. Ja det är något i denna vägen. Tillgifne Carl Larsson (Konstnären Carl Larsson tycks förståeligt nog obekant med tidens kraftstationer och deras utförande - i själva verket gjordes ju åtskilliga arkitektoniska mästerverk! Å andra sidan var den konstnärliga nivån på byggandet genomgående högre under tidigt 1900-tal och det som idag kan te sig anslående var vid uppförandet inte lika märkvärdigt.) |