Västerås gamla ångkraftverk

4 sept 2007: En ny website www.angkraftverket.se Jag har skapat en website åt föreningen Ångkraftverkets Vänner där jag är aktiv medlem. Kontakta gärna föreningen (eller mig) om intresse finns för visning. Peab vill nu dra ned på visningar. Det kan snart vara sista chansen och när ombyget kommer igång är det stopp några år framåt. (Snälla ni "UEfolk" och andra, det finns ingen anledning till inbrott när man kan se det legalt om man är schysst! Varje krossad ruta kostar pengar och irritation. Det finns faktiskt folk som bryr sig. Jag t ex... Det är ledsamt att se kraftverket misshandlas när man djupt känner för detta underbara industrihistoriska teknikpalats. Väx upp och läs på!)

Västerås gamla ångkraftverk är en skatt av gammal industrimiljö. Byggnaden - en mäktig 11(?)-vånings-koloss i tegel med på sin tid världens största ångpanna [enligt ASEAs Tidning] - har interiörerna intakta sedan verksamheten började trappas ned under 1960-talet. Kraftverket byggdes 1915-1918 av Statens Vattenfallsverk som reservkraftverk för Älvkarleby-nätet, och gjordes mycket snabbt att starta för att ge toppkraft vid belastningstoppar. Det byggdes ut fram till 1950-talet och var i bruk fram till 1982 varefter det legat i malpåse som reserv (bevarat pga kalla kriget) fram till 1992. Åldern och det faktum att en stor del av de gamla byggnaderna är bevarade gör det unikt i Norden.

Det har varit farligt nära rivning men lär bevaras tack vare dess energihistoriska betydelse. 1998 sålde Vattenfall det för 200 kr till byggföretaget PEAB. 1999 byggnadsminnesförklarades huset och beslut togs om ett statligt miljöbidrag på 22 miljoner kronor för att bevara kraftverket och området runtomkring. Villkoret var att projekten skulle vara färdiga under 2002. Men vid sidan om en lokal som har inhyst utställningar och en renovering av arbetarbostäderna på området har inga projekt sjösatts så merparten av bidraget har inte betalats ut. I februari 2003 hade PEAB fått nog av det för dem pengaslukande hålet och meddelade att ångkraftverket åter är till salu.

Den 1 mars 2005 stack PEAB ut hakan igen och presenterade det hittills mest högtflygande förslaget till ny verksamhet, med äventyrsbad, akvarium, museum, biograf, restauranger och butiker. Det skulle ge nytt liv i verket men samtidigt förstöra mycket av de gamla interiörerna. Se vidare Nyheter ovan.

Diverse idéer har funnits för byggnadens utnyttjande till andra ändamål, inklusive bostäder, hotell och kontor. Flera idéer har fallit och det är nog inte till nackdel för kraftverket. De kanske bästa och mest realistiska planerna, som drivs av föreningen Ångkraftverkets Vänner, går ut på att riva en eller två pannor och installera ett energihistoriskt museum. Det bedöms dock kosta långt mer än 100 miljoner kronor och måste till största delen finansieras med statliga medel. Det har inte gått att få fram pengar till något museum eller annan verksamhet, lokala företag som ABB har inte visat något intresse för byggnaden.

Personlig reflektion av webmaster:

Ett energimuseum kan mycket väl vara det bästa alternativet för kraftverket - om inte det näst bästa. För inget gott som inte för något ont med sig - ett energimuseum skulle innebära en (förhoppningsvis begränsad) omdaning av delar av lokalerna. Det har bl a talats om att riva pannorna P 13 & P 14 (byggda 1947-1952). De utgör idag de mest respektingivande delarna av kraftverket och ett bättre alternativ kunde vara P 15, byggd 1959, som är ganska anonym. Men är man mån om kraftverket, lämnar man utrustningen intakt. Det är inte tegelväggen som är det unika - Hahr^* eller inte - utan de maskiner och installationer som i kombination ger byggnaden en oupprepningsbar atmosfär. Kraftverket är redan ett museum i sig självt.

För egen del tycker jag inte huset torde lida nämnvärt av att projekten ligger i malpåse - så länge inget händer, finns åtminstone allt bevarat i befintligt skick och förräntas - det immateriella värdet av en gammal anläggning som denna stiger med tiden och i framtiden lär än fler instämma i dess historiska värde. Det gäller att inte förhasta sig. Det förutsätter adekvat bevakning för att hålla ovälkomna gäster borta. Kraftverket, som alla gamla industrier, har drabbats av systematiska stölder och vandalisering. Hemlösa missbrukare har också observerats i området. När det gäller kraftverkets innanmäte, kan det bara gå sämre härifrån. Man kan fråga sig vad som är bäst för framtiden - en rivning av pannorna går inte att göra ogjord så guidade turer i ett levande museum med intakta interiörer kan mycket väl vara det klokaste alternativet tills vidare.

^* Erik Hahr (1869-1944) var under många år Västerås stadsarkitekt. Hans bidrag inom främst industriarkitektur anses mycket betydelsefullt.