En dekorativ armatur i gulmetall för riktad belysning av
montrar och fonder. Tillverkad av ASEA.
1950-tal.
Det är detaljer som dessa som ger en plats dess tidstypiska
atmosfär. För en ung person blir det en aning exotiskt och
ger en viss dignitet åt platsen vilket berikar miljön och
ökar trevnaden. Tyvärr inser många inte det, att döma
av de frekventa renoveringarna där snart sagt
all inredning rivs ut och ersätts av nya likriktade gipsskivor och
lysrörsarmaturer. Vad man vid dessa utrensningsaktioner glömmer
är att det är detaljerna som ger en miljö dess
historia. Resultatet av nydaningarna blir en historieförfalskning
där platsen tvingas in i en låtsad nutid. Att byta sliten
inredning är naturligtvis viktigt, men det bör inte
gå till överdrift. Detaljer som dessa kan hålla hur
länge som helst. Ev. patinering tillför atmosfär.
|
Dessa satt i Skallbergsskolan i Västerås som togs i bruk
1955, i montern med träpaneler där elevarbeten
ställdes ut i passagen till nunnelunden. Mången elev har
passerat där. Bland annat jag.
Tyvärr blev bilderna suddiga pga för lång slutartid
för att kompensera för det dåliga ljuset.
Bättre bilder kommer så småningom.
|