|
Klassisk parkbelysning bestod i Sverige länge av en globarmatur enligt denna bild. Exemplaret här tros vara en modell från 1930-talet. Globen förekom dock även under 1920-talet, med mer "utsmyckad" stolpe och lamphus. I Uppfinningarnas bok, band III: Elektricitetens användning (1927) står: "För parkbelysning måste med hänsyn till skuggningen från lövverket stolparna väljas lägre [än gatustolpar]. Monteringshöjden är här endast 3,5 meter. Globarmaturerna har satt sina spår i åtskilliga kandelabermodeller fram till våra dagar och formgivningsmässigt inte förändrats mycket. Detaljerna skiljer sig dock mot efterträdarna - denna mer "ursprungliga" modell känns igen på det kraftiga lamphuset. Redan under sent 1940-tal / tidigt 1950-tal (troligen) gjordes det betydligt mindre. Dagens modeller har ofta både lamphus och kupa av plast, där den här avbildade lär ha järn resp. glas. Lampans placering rakt över stolpen utan reflektor är egentligen mycket oekonomisk med mer än hälften av ljuset uppåt. Ändamålet är belysning av lövverk och den rena designen är också eftersträvansvärd.
|
Parkarmatur med kupa med fläns fäst med skruvar från sidorna. Det finns gott om vita glober men här verkar det vara ett originalfäste från 1930-talet. Tro det eller ej, men denna stolpe, ännu 2005 stående på en privat hustomt i ett litet samhälle, är faktiskt den enda så pass gamla jag sett i verkligheten, 70-talist som jag är. Under svunna decennier förekom den flitigt i storstädernas parker men idag har dess existens mest begränsats till gamla fotografier. En enkel bildjämförelse ger vid handen att lamphuset är ganska likt brandtelefonlamporna. De armaturerna (i väggmonterad variant) är ofta gjorda av Sieverts Kabelverk, vilket troligen inte gäller här. Mer än så kan jag idag inte säga.
|