Pendelarmaturer med rör av varierande längd och
klämfäste för kupan. Naturligtvis finns kupor av diverse
olika slag. Tre fästen dominerar, vilket bilderna
förhoppningsvis demonstrerar:
1. Kupa med slätt hål som hakas på en metallskiva
/ bygel varpå en "kalott" skjuts ned och skruvas fast med
radiell "tvär-skruv". Ett specialfall här är ASEA:s
patenterade(?) variant från 1930/40-talet där skruven ersatts
med en lättrad mutter som skruvas fast på en tjockare
gängad del av stången (kräver inga verktyg).
2. Kupa med fläns/krage som skruvas fast av (vanligen
tre) låsskruvar från sidorna. (Skruva inte för
hårt!)
3. Mindre vanlig idag - Skålformad kupa eller glasskiva med
hål i botten varigenom takstången träs och låses
med bottenplatta + mutter. Art deco från 1930-40-tal.
Gängade kupor förekommer knappt på den här typen av
lampor.
Päronformad kupa typisk för 1950-talet med praktiskt bottenhål för lampbyte.
I Ljuskulturs broschyr "God belysning i skolan" från 1954 rekommenderas just denna
modell. Det är tydligt att rådet hörsammats - denna armatur hängde nämligen
i korridorerna på Skallbergsskolan, Västerås, som togs i bruk 1955.
Exemplaret på bilden är troligen det enda exemplaret som tagits tillvara
(jag var elev där då de byttes 1985).
Det var under (sent) 1940-tal som liknande former började dyka upp där man tidigare ofta använt
sfäriska glober. I början ofta randigt mönstrade med blästrade / klara partier i glaset.
Mönstren försvann efterhand och vi fick modeller som vi ser ovan. Olika svampformade varianter i
matterat glas dök upp ungefär samtidigt, även för utomhusbelysning.
Även slutna glas i liknande form förekom. Vanliga glober har sedan fått en renässans
och de blir nog aldrig omoderna i sin enkelhet. Detsamma kan inte sägas om de svamp- och
päronformade modellerna som är och förblir oskiljaktigt knutna till 1950-talet.
I Peter Tillbergs kända tavla "Blir du lönsam, lille vän?" från 1971-72 hänger globarmaturerna
ruvande över barnens huvuden som kronan på verket i klassrummets ändlösa glåmighet.
Mycket i bilden känns fortfarande ganska modernt eller tidsneutralt men med vetskap om ovanstående
skulle man i belysningshistoriskt hänseende kunna placera tavlans skola i förkrigstidens funktionalism,
när runda slutna glober ännu dominerade. Men det är nog mest ett estetiskt val av konstnären.
|
Från vänster till höger, överst:
Tvinnad textilkabel med naken lamphållare, takdosa för
kuhlo-installation, nyinstallerad c:a 1939.
Två exemplar av ASEA:s variant med verktygslöst fäste
(notera permanent anslutning med "sockerbit" i porslin), nyinstallerade
c:a 1939.
Annat okänt märke med vanlig klämskruv för
kalotten.
Armatur för glasskiva/"skålkupa" med hål i botten, två
lampor.
Nedtill i bilden:
Modell för kupa med fläns (tre skruvar).
"Vanlig" modell med luftkanaler.
Takfästen (porslinsisolerade).
Det understa äldst (1900-1920-tal), de andra c:a 1940-tal.
|