Pendelarmatur med rör (kalottarmatur)

Pendelarmaturer med rör av varierande längd och klämfäste för kupan. Naturligtvis finns kupor av diverse olika slag. Tre fästen dominerar, vilket bilderna förhoppningsvis demonstrerar:

1. Kupa med slätt hål som hakas på en metallskiva / bygel varpå en "kalott" skjuts ned och skruvas fast med radiell "tvär-skruv". Ett specialfall här är ASEA:s patenterade(?) variant från 1930/40-talet där skruven ersatts med en lättrad mutter som skruvas fast på en tjockare gängad del av stången (kräver inga verktyg).
2. Kupa med fläns/krage som skruvas fast av (vanligen tre) låsskruvar från sidorna. (Skruva inte för hårt!)
3. Mindre vanlig idag - Skålformad kupa eller glasskiva med hål i botten varigenom takstången träs och låses med bottenplatta + mutter. Art deco från 1930-40-tal.

Gängade kupor förekommer knappt på den här typen av lampor.


Päronformad kupa typisk för 1950-talet med praktiskt bottenhål för lampbyte. I Ljuskulturs broschyr "God belysning i skolan" från 1954 rekommenderas just denna modell. Det är tydligt att rådet hörsammats - denna armatur hängde nämligen i korridorerna på Skallbergsskolan, Västerås, som togs i bruk 1955. Exemplaret på bilden är troligen det enda exemplaret som tagits tillvara (jag var elev där då de byttes 1985).

Det var under (sent) 1940-tal som liknande former började dyka upp där man tidigare ofta använt sfäriska glober. I början ofta randigt mönstrade med blästrade / klara partier i glaset. Mönstren försvann efterhand och vi fick modeller som vi ser ovan. Olika svampformade varianter i matterat glas dök upp ungefär samtidigt, även för utomhusbelysning. Även slutna glas i liknande form förekom. Vanliga glober har sedan fått en renässans och de blir nog aldrig omoderna i sin enkelhet. Detsamma kan inte sägas om de svamp- och päronformade modellerna som är och förblir oskiljaktigt knutna till 1950-talet.

I Peter Tillbergs kända tavla "Blir du lönsam, lille vän?" från 1971-72 hänger globarmaturerna ruvande över barnens huvuden som kronan på verket i klassrummets ändlösa glåmighet. Mycket i bilden känns fortfarande ganska modernt eller tidsneutralt men med vetskap om ovanstående skulle man i belysningshistoriskt hänseende kunna placera tavlans skola i förkrigstidens funktionalism, när runda slutna glober ännu dominerade. Men det är nog mest ett estetiskt val av konstnären.


Från vänster till höger, överst:
  • Tvinnad textilkabel med naken lamphållare, takdosa för kuhlo-installation, nyinstallerad c:a 1939.
  • Två exemplar av ASEA:s variant med verktygslöst fäste (notera permanent anslutning med "sockerbit" i porslin), nyinstallerade c:a 1939.
  • Annat okänt märke med vanlig klämskruv för kalotten.
  • Armatur för glasskiva/"skålkupa" med hål i botten, två lampor.
    Nedtill i bilden:
  • Modell för kupa med fläns (tre skruvar).
  • "Vanlig" modell med luftkanaler.


    Takfästen (porslinsisolerade).
    Det understa äldst (1900-1920-tal), de andra c:a 1940-tal.