Reostat 220 V
|
Reostat från 1940- eller 1950-talet. Dvs. ett rejält variabelt
skjutmotstånd som kopplas i serie med lamporna i en sal. Dessa
tingestar härstammar från eran före pulsviddmodulerande
datoriserade dimmers med teknokratisk touch-manöverpanel och egen
vilja, som aldrig gör det man tror.
För att mjukt sänka belysningen skjuter man kort och gott på reglaget varvid allt större längd av motståndstråden kopplas in och absorberar en del av strömmen. Ett slösaktigt och aningen riskabelt sätt att sänka belysningen, kan tyckas. Lasten uppgår vanligen till flera tusen watt, och ve den som har något lättantändligt i närheten. Ett kärt barndomsminne är skolpjäserna och filmvisningarna i aulan där reostaten gick varm och glödde i mörkret... (Givetvis förstod inte fröken att man borde stänga av strömmen helt efter att ha vridit ned ljuset till max, istället för att behålla "kokplattan" inkopplad). |
|