"Rivningsnytt"

En halvgalen tanke jag hade redan i elmuseets tidiga skede var en sida med kort information om kända husrivningar, till hjälp för dem som har intresse av bevarande. Sidan blev inte verklighet då pga tvekan om möjligheten till uppdateringar. Men på prov skapade jag under december 2002 denna sida enligt tanken "bättre en inkomplett sida än ingen alls". Betrakta sidan som ett lustigt experiment. Om sidan ska göra skäl för namnet, behöver jag din hjälp, tipsa om rivningar innan allt är borta! Email: dat95jed@mds.mdh.se Jag har senare blivit mer tveksam till att publicera namn, då det kan dra till sig "fel" besökare och leda till tråkigt resultat. Sidan har bl a därför inte uppdaterats på länge. Jag har nu (2005) ändå tyckt mig få anledning att återuppta publicering, av naturen främst inriktat på min hemstad Västerås. Utmejsling av bevarandefascistiskt tankegods av en "ung idealist": Man varken kan eller bör spara allt. Men man bör se till att ett antikvariskt motiverat urval sparas och att resten dokumenteras av antikvarier. Jag vill egentligen gå längre än så. Min offciella policy är att varje rivning är en förlust. För att förstå vidden av denna förlust måste man känna till gångna tiders byggnadskonst, och sätta det i relation till de metoder som dominerar idag. Under tidigt 1900-tal var en stens mur en skam. Idag är en halv stens mur vanligt. Smak är individuell. Men det finns också absoluta skönhetsvärden i äldre byggnader, som alltmer hamnat på undantag sedan 1950-talet. Man byggde på skönhetsideal finslipade under tusentals år; gyllene snittet, naturens fraktalformer (varierade upprepningar av mönster) mm. Det är fascinerande att studera 100-åriga bilder - det fanns en tid när allt, precis allt, gjordes vackert, ned till minsta skruv. Inte bara inom byggnadskonsten utan även ingenjörskonsten. STAL-grundaren Birger Ljungström ska ha satt minneslappar på konstruktörernas ritbord, där det stod: "Är Eder konstruktion onödigt ful?". I artikeln "Ur apparattillverkningens historia" i ASEA:s Egen Tidning nr 4-9 (april-sept) 1923, s 135-146, kan man läsa att "en viss lyx måste anses väl motiverad i våra maskinrum såväl som i våra privata bostäder". Det säger en del om tidsandan! Dåtidens industri och byggande hade en långsiktighet och permanens som försvunnit med dagens krav på snabb omställningsförmåga. I dag är tidsperspektiven annorlunda och ett kontor kan lika gärna byggas av manskapsbodar och inredas med gipsskivor eftersom verksamheten kanske förändrats totalt inom 10 år. Det tidiga 1900-talets generationer omgavs av klassisk skönhet vart de sig i världen vände. Jag tror människor var lyckligare förr, kan man bli annat? Det kanske uppvägde de arbetsförhållanden som rådde för de som slet ut sig i fabrikerna... Man kan filosofera kring vilken byggnad som är värd mest - en gammal rivningshotad eller en ny som planeras byggas på dess plats: En byggnads ekonomiska värde bestäms rimligtvis av dess byggnadskostnad. En intressant jämförelse blir alltså nybyggnadskostnaderna idag kontra under tidigt 1900-tal (omvandlat till dagens penningvärde). Om hantverksmässigt byggande idag är "för dyrt" och det är dramatiskt billigare med moderna prefabricerade väggar, kan det bara betyda en sak. Det ger en vink om byggnadernas egenvärde. Om därtill vedertagen uppfattning om skönhet enligt allmän konsensus får råda, torde saken vara avgjord - om något ska rivas, borde det snarast vara det nybyggda... Först och främst ska man inte förhasta sig. Rivning bör skjutas på framtiden så långt det bara går. Det finns motargument som att allt fler gamla byggnader kräver allt mer pengar till underhåll; pengar som kan användas bättre till nybyggnation. Husbyggnadskonsten är dock till stor del ett lärlingsyrke. Gamla kunskaper som gått i arv riskerar att gå förlorade när nya byggnadsmetoder tar över. Bland det bästa jag läst på området är En pamflett om arkitektens uppgift av Martin Ragnar (Sockerslottet) - rekommenderas för alla som vill beväpna sig med argument mot modernistiskt berusad förnyelsehysteri. Några citat: Smak ändras med tiden. därför skall arkitekturen ta fasta på det tidlösa. Arkitektoniska nymodigheter som introducerades på medeltiden hade lång hållbarhet, medan arkitektoniska nymodigheter introducerade på 1960-talet var döda redan efter 15 år. Det vore väl underligt om människans känsla för skönhet så i grunden kommit att ställas på ända under de sista 50 åren så att det enda vi nu tycker är vackert skulle vara betong, fyrkanter och beigegrå fasadtristess. Det är mycket svårt att måla/rita/skapa något som är objektivt bättre än det som redan finns och görs. Det är emellertid förhållandevis enkelt att skapa något helt annorlunda än det som redan finns och görs. Arkitektens uppgift i samhället skall inte vara att bygga monument över sig själv och sin egen storhet utan att skapa byggnader som förskönar samhället. Det är viktigt att poängtera att försköna innebär att göra vackrare och inte att göra annorlunda och udda eller "modernt". För det som är modernt idag är det inte om ett par år och byggnaderna kommer att bestå i tiden i flera decennier. Det är därför oerhört viktigt att det som styr arkitektens arbete är motsatsen till det moderna och nyskapande - det beständigt och allmängiltigt, klassiskt sköna. Arkitektens verk är bestående i tiden Arkitekten har makten att försköna eller förfula en stad Det ligger en stor makt häri - en god arkitekt kan bidra till en stads blomstring och en dålig till en stads undergång Arkitektens arbete skall därför styras av motsatsen till det moderna och nyskapande - det beständigt och allmängiltigt, klassiskt sköna Arkitekturen skall försköna, inte förnya Över till Västerås. Västerås är en stad i förändring. Trots allmän förbittring över den förödande rivningsvågen under 1960-talet verkar man aldrig lära av misstagen. Bit för bit naggas kulturarvet i kanten. Varje del för sig betyder kanske inte så mycket men till slut har man inget kvar. Industrihistoria verkar inte ha något intresse ens i en av Sveriges största industristäder då riksintressanta ASEA-byggnader får skatta åt förgängelsen. Kanske finns ett samband när de styrande delvis utgörs av utsocknes inflyttade med ambitioner att resa egna monument för att befästa sin samhörighet med staden istället för att bevara de få spillror som ännu minner om industriepokens glansdagar före informationssamhället? Bekräftat avslutad rivning markeras med överstruket byggnadsnamn.

2008: Västerås: Gamla lasarettet (1928) renoveras varsamt under 2007-2008. En flygelvåning har byggts om till kontor för landstingets fastighetsavdelning. Även resten ska hitta sina hyresgäster och renoveras. Renoveringen sker till stor del med varsam hand. En fantastisk gest är att en ny tornspira har satts upp på kupolen, som i flera decennier varit stympad efter att den gamla tagits ned. Den nya vindflöjeln i toppen anger 1928 - inte 2007 vilket vittnar om ett ödmjukt förhållningssätt. Den slitna fasaden putsas om, dock i fel färg - "apelsingul" istället för citrongul... Gamla smidda järnräcken tas fram efter att ha varit täckta av tråkiga "balkongskivor". Ändå finns smolk i bägaren - som vanligt missar man detaljerna: spegeldörrar, vackra ventilationsgaller, ergonomiskt utformade handtag och gamla porslinsarmaturer i kulvert har kastats. En vindsvåning har blåsts ut och blivit klimatanläggning, varvid man bl a kastat ut rumsinredning med tvättställ där ovanliga opalvita glasskivor med hörnbeslag använts istället för kakel på väggen. Östra flygelns fantastiska vind kvarstår än så länge, med spektakulärt öppet träbjälklag och filmarkiv. Järndörrar med kalligrafi-skrift återfinns till teknikrum i källare och vindar, som exemepel på fascinerande detaljer som för en tynande tillvaro. [VLT 4 mars 2006] 2006: Västerås äldsta frisersalong (1939), Mimergatan 4 har rivits Länsstyrelsen byggnadsminnesförklarade inte. Visserligen har salongen ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Men eftersom varken fastighetsägare eller nuvarande innehavare av salongen är intresserade av en byggnadsminnesförklaring, avskrivs ärendet. Beslutet kan bara överklagas av Riksantikvarieämbetet. [VLT 4 mars 2006] Januari-februari 2006: Västerås: Pilgatan: Charkfabriken vid KF-bageriet (lilla hörnhuset med betongglas) Västerås första funkishus byggt 1931. Nedlagt på 1960-talet. Bilder efterlyses! Jag hann inte fotografera. Västerås: Administrationsbyggnaden vid KF-bageriet Byggt under 1940-talet. Undertecknad har fotograferat lokalerna och räddat materiel (70 Gebe-kupor!!). Ska bli parkering till nytt Coop Extra-varuhus vid Björnövägen. Själva bageriet (byggt 1932, nedlagt 1994) ska vara kvar. Den gulputsade funkis-fasaden har rustats. Men de unika blå fönsterrutorna har kastats och ersatts av klarglas. Undertecknad har räddat några skärvor, liksom några betongglasblock från charkuteriet... Västerås: litet slitet hyreshus på Övre Kungsgatan 12 Byggt 1936-1937. Valmat sadeltak med vindskupor, tegelgolv på vinden, vackert trappräcke i trä med zickzack-mönster som borde ha räddats... Sommar - höst 2005: Eskilstuna: Tunafors fabriker (1870-tal) rivs ut. Undertecknad har fotograferat lokalerna och räddat lite materiel. Eskilstuna: Bolinder-Munktell-verkstäderna, kvarteret Nithammaren rivs ut, byggs om interiört. (Ånglokverkstad från 1917) Februari 2005: Uppsala: Kvarteret Gerd vid Vaksala torg (inkl. Bodénshuset) Byggt under 1860-1880-talet. Revs efter en lång infekterad process för att ge plats för ett konserthus som "ingen" i Uppsala vill ha (sägs det). Undertecknad har fotograferat in- och utvändigt. Bodénshuset rivs (film och bilder) Kvarteret Gerd fortsätter rivas Rivningen av Gerd har startat Rivningen pågår 21 februari - 1 april Bodénshuset rivs, marken saneras Västerås: Västra hamnen, Statoils område: cisterner och en (c:a) 1940-talsbyggnad Tillberga: lok- och vagnverkstaden (1920-tal) lades ned den sista januari 2004 (Euromaint flyttade till Örebro). Annat företag har tagit över lokalerna med snarlik verksamhet. Lars-Eric Johansson arbetar med en dokumentation av verkstaden - intervjuer med arbetare, studier av ritningar och arkivmaterial. Även undertecknad har fotograferat området. Västerås: Kopparlunden - Metallverken: Nordic Brass har lagt ned och det gamla verkstadsskeppet från 1917 (senare tillbyggt) har tömts. Övertas av ny ägare från 2006. Västerås: litet järnvägsområde med blindspår vid hamnen bakom Sigurdområdet - ledningssstolpar revs. Armaturerna blev inte räddade, däremot några skyltar. 2005: Avesta: Månsbo kraftverk revs 2005, arbetet påbörjades i mars (ersätts av nytt). Gävle: Forsby kraftverk revs efter vårfloden 2005. Garphyttan: Gamla sanatoriebyggnaden revs vår-sommar 2005 Garphyttans sanatorium hotas av nattligt bus (Nerikes Allehanda) Byggt 1913, arkitekt: Edvard Eriksson 5000 m2 tegelbyggnad Undertecknad har fotograferat. Interiören hade renoverats och inget äldre än 40 år återstod, "lyckligtvis". Vandaliserat men inte bortom räddning. Den monumentala tegelbyggnaden kunde ha blivit bostäder med vackert naturnära läge. Det blev istället en "ful" rivning med grävskopa och grovsortering! Mölndal: Smörräntegatan: Hyreshus från 1919 Motala hamn: Silon (1942) Luleå: gamla malmhamnen (urspr. anlagd 1888) Malmhamnen finns inte mer (2005-12-17) Västerås: Gamla Vattentornet (färdigt 1934, arkitekt Erik Hahr) riskerar att byggas om till bostäder trots c:a 29000 namnunderskrifter i protest (organiserat av Eilif Petersen). Begäran om byggnadsminnesförklaring avslogs nov. 2004 rutinmässigt eftersom det ogillades av ägaren - Västerås stad - trots att både Riksantikvarieämbetet och Länsmuseet var positiva. Endast Riksantikvarieämbetet kan överklaga. Fastighetsnämnden har valt Arosekens förslag, som innebär minst ingrepp i fasaden men även inkluderar radhus på den s.k. vattenborgen intill. Miljöpartiet är mycket kritiskt och tänker sig i stället något upplevelsebaserat i tornet, t ex utsiktstorn. [VLT 2 dec 2004 + 18 feb 2005] Västerås: ASEA:s Emausverkstad: förslag finns att riva ut och göra till "kulturhus" med teater, konstmuseum och länsmuseum ("CUlturen" ockuperar redan ett halvt verkstadsskepp). Västerås stad och landstinget har tagit fram ritningar. [VLT 30 dec 2004] Västerås: ASEA:s Mimerverkstad, Stora Gatan: JM & Mimer vill riva för att bygga bostäder, trots riksintresse för kulturmiljövården. Detta inkluderar även en del från 1929. Länsstyrelsen har gett klartecken trots protest från dess egen antikvarie Patrick Björklund. I en inventering som kommunen beställde för 10 år sedan pekades byggnaderna ut som "omistliga" och området har klassats som riksintresse. Rivningen gäller således två av de sammanhängande byggnadsdelarna längst österut längs Stora Gatan. [VLT 29 jan 2005] Västerås äldsta frisersalong, Mimergatan 4 Planerades rivas 2005 men verkar kunna klara sig. Byggdes 1939. Viss inredning är kvar och inte mycket är nyare än 1950-tal. Många passerade frisersalongen i "ASEA-strömmen", när aseaterna cyklade ut genom Mimerporten efter arbetsdagens slut. Många kunder har varit trogna i 55 år. [Västerås Tidning 13 feb 2005] Västerås: utomhusteatern i Folkets Park monterades ned och flyttades för uppmontering på Johannisberg om några år. Byggd 1928, arkitekt: Erik Hahr. Absurd paradox: teatern får inte förändras exteriört - men rivning går bra! Både undertecknad och andra har dokumenterat byggnaden. VLT 2004-06-01: Nu går ridån ned för teatern Ej genomfört: Västerås: Korsängsskolan byggs om till bostäder Invigd 1916 Tillbyggnad uppförd på 1950-talet rivs Byggstart någon gång c:a 2004 Västerås: Gamla lasarettet byggs om till äldreboende (prel.) [VLT 24 jan 2002] Invigdes 1928 Ombyggnad planerades klar 2004/2005 om projektet förverkligas 2004: Västerås, Gasverksg.: Verkstad i funkis (hälften kvar) Kopparlunden, Västerås: Ställverk i Emausverkstaden (1950-tal) (några reläer mm. räddade av mig) Kopparlunden, Västerås: Transformatorhuset revs ut (1930-tal?) (på hyllor hittades oanvända runda visarinstrument i kartonger som åkte i skrotcontainern, inga hann räddas trots tapper insats att spåra containerns väg till Kopparberg) Höganäs: Öresundsskolan 2003: Göteborg: det sista gamla hamnkvarteret Byggt 1863-1898. Rivning pågår januari 2003... Ovan ett undertak byggt på 50-talet hittades komplett elsystem från 1898. Skomakarlampor, strömbrytare och lamphållare... Köpmanholmens industriområde två mil söder om Örnsköldsvik Historik över området Örnsköldsviks Kommun - Aktuellt 12 december 2002 Pressmeddelande 12 september 2002 Byggnader rivs februari - maj 2003 24 byggnader (tegel) 48 hektar mark + vattenområde Nedlagt 1982 (byggt ????) Hallstahammar: Telestationen, Hantverkaregatan byggs ev. om till bostäder (Telia) Kommunen prövar planändring + bygglov krävs (Tekniska kontoret) [VLT 13 maj 2002] Ramnäs Bruk: det lilla lokstallet bakom gjuteriet rivs 2003 Gjuteribyggnaden rivs eller renoveras diskussioner pågår, kommunstyrelsen / hembygdsföreningen [VLT 31 maj 2002] Virsbo: hyreshus vid "Utsikten" + ev. Gammelbyvägen & Krönets hus (brf) Pågående debatt Surahammars kommun <> Framtid i Virsbo [VLT 10 juli 2002] Stockholm: Gymnasieskolor som skulle renoveras före hösten 2004: (byggda för 50-60 år sedan) Blackeberg Bromma Brännkyrka Spånga Därefter fler skolor på tur. December 2002: Västerås: Sigurdverkstaden (pågick november 2002 - mars 2003) (Sigurdsgatan, Västerås) Byggd 1938 (ASEA-verkstad) Augusti - september 2002: Fagersta Bruk: Ångcentralen Byggd 1942 + 1961 Västerås: Metallverken (fabrikshall) (Kopparlunden, Västerås) 1950-tal (uppskattning) + moderniserad Västerås: Fryxellska skolans gymnastikhus Västerås: Hyreshus 1930-tal (Gåsmyrevreten, Vasagatan) Malmö: Kockumskranen (flyttad till Sydkorea) Vintern 1998-1999: Mönsterås: Jungnerholmarnas industriområde Byggt under 1800-talet, expanderat till 1940-talet