"Rivningsnytt"
|
En halvgalen tanke jag hade redan i elmuseets tidiga skede var en sida
med kort information om kända husrivningar, till hjälp för
dem som har intresse av bevarande. Sidan blev inte verklighet
då pga tvekan om möjligheten till uppdateringar. Men på
prov skapade jag under december 2002 denna sida enligt tanken
"bättre en inkomplett sida än ingen alls", av naturen
främst inriktat på min hemstad Västerås.
Betrakta sidan som ett lustigt experiment. Om sidan ska göra
skäl för namnet, behöver jag din hjälp,
tipsa gärna om rivningar!
Jag har senare blivit mer tveksam till att publicera namn, då det kan dra till sig "fel" besökare och leda till tråkigt resultat. Sidan har bl a därför inte uppdaterats på länge. Numera finns byggnadsvårdsförbundets "gula lista" och ett antal byggnadsvårdsbloggar och forum där debatt sker på nätet. När jag började med dessa sidor fanns inget av detta. Jag var först. Den här sidan kan numera betraktas som en historisk kuriositet. Utmejsling av bevarandefascistiskt tankegods av en "ung idealist": Man varken kan eller bör spara allt. Men man bör se till att ett antikvariskt motiverat urval sparas och att resten dokumenteras av antikvarier. Jag vill egentligen gå längre än så. Min offciella policy är att varje rivning är en förlust. För att förstå vidden av denna förlust måste man känna till gångna tiders byggnadskonst, och sätta det i relation till de metoder som dominerar idag. Under tidigt 1900-tal var en stens mur en skam. Idag är en halv stens mur vanligt. Smak är individuell. Men det finns också absoluta skönhetsvärden i äldre byggnader, som alltmer hamnat på undantag sedan 1950-talet. Man byggde på skönhetsideal finslipade under tusentals år; gyllene snittet, naturens fraktalformer (varierade upprepningar av mönster) mm. Det är fascinerande att studera 100-åriga bilder - det fanns en tid när allt, precis allt, gjordes vackert, ned till minsta skruv. Inte bara inom byggnadskonsten utan även ingenjörskonsten. STAL-grundaren Birger Ljungström ska ha satt minneslappar på konstruktörernas ritbord, där det stod: "Är Eder konstruktion onödigt ful?". I artikeln "Ur apparattillverkningens historia" i ASEA:s Egen Tidning nr 4-9 (april-sept) 1923, s 135-146, kan man läsa att "en viss lyx måste anses väl motiverad i våra maskinrum såväl som i våra privata bostäder". Det säger en del om tidsandan! Dåtidens industri och byggande hade en långsiktighet och permanens som försvunnit med dagens krav på snabb omställningsförmåga. I dag är tidsperspektiven annorlunda och ett kontor kan lika gärna byggas av manskapsbodar och inredas med gipsskivor eftersom verksamheten kanske förändrats totalt inom 10 år. Det tidiga 1900-talets generationer omgavs av klassisk skönhet vart de sig i världen vände. Jag tror människor var lyckligare förr, kan man bli annat? Det kanske uppvägde de arbetsförhållanden som rådde för de som slet ut sig i fabrikerna... Man kan filosofera kring vilken byggnad som är värd mest - en gammal rivningshotad eller en ny som planeras byggas på dess plats: En byggnads ekonomiska värde bestäms rimligtvis av dess byggnadskostnad. En intressant jämförelse blir alltså nybyggnadskostnaderna idag kontra under tidigt 1900-tal (omvandlat till dagens penningvärde). Om hantverksmässigt byggande idag är "för dyrt" och det är dramatiskt billigare med moderna prefabricerade väggar, kan det bara betyda en sak. Det ger en vink om byggnadernas egenvärde. Om därtill vedertagen uppfattning om skönhet enligt allmän konsensus får råda, torde saken vara avgjord - om något ska rivas, borde det snarast vara det nybyggda... Först och främst ska man inte förhasta sig. Rivning bör skjutas på framtiden så långt det bara går. Det finns motargument som att allt fler gamla byggnader kräver allt mer pengar till underhåll; pengar som kan användas bättre till nybyggnation. Husbyggnadskonsten är dock till stor del ett lärlingsyrke. Gamla kunskaper som gått i arv riskerar att gå förlorade när nya byggnadsmetoder tar över. Genom att istället utföra byggnadsvård, hålls både kunskaper och byggnader vid liv.
Bland det bästa jag läst på området är
En pamflett om arkitektens uppgift av Martin Ragnar (Sockerslottet)
- rekommenderas för alla som vill beväpna sig med argument mot modernistiskt berusad förnyelsehysteri. Några citat: Smak ändras med tiden. därför skall arkitekturen ta fasta på det tidlösa. Arkitektoniska nymodigheter som introducerades på medeltiden hade lång hållbarhet, medan arkitektoniska nymodigheter introducerade på 1960-talet var döda redan efter 15 år. Det vore väl underligt om människans känsla för skönhet så i grunden kommit att ställas på ända under de sista 50 åren så att det enda vi nu tycker är vackert skulle vara betong, fyrkanter och beigegrå fasadtristess. Det är mycket svårt att måla/rita/skapa något som är objektivt bättre än det som redan finns och görs. Det är emellertid förhållandevis enkelt att skapa något helt annorlunda än det som redan finns och görs. Arkitektens uppgift i samhället skall inte vara att bygga monument över sig själv och sin egen storhet utan att skapa byggnader som förskönar samhället. Det är viktigt att poängtera att försköna innebär att göra vackrare och inte att göra annorlunda och udda eller "modernt". För det som är modernt idag är det inte om ett par år och byggnaderna kommer att bestå i tiden i flera decennier. Det är därför oerhört viktigt att det som styr arkitektens arbete är motsatsen till det moderna och nyskapande - det beständigt och allmängiltigt, klassiskt sköna.
Över till Västerås.
Västerås är en stad i förändring.
Bekräftat avslutad rivning markeras med
| |
|
2008:
Västerås: Gamla lasarettet (1928)
renoveras varsamt under 2007-2008. En flygelvåning har byggts om
till kontor för landstingets fastighetsavdelning. Även resten
ska hitta sina hyresgäster och renoveras.
Renoveringen sker till stor del med varsam hand. En fantastisk gest är att en ny tornspira har satts upp på kupolen, som i flera decennier varit stympad efter att den gamla tagits ned. Den nya vindflöjeln i toppen anger 1928 - inte 2007 vilket vittnar om ett ödmjukt förhållningssätt. Den slitna fasaden putsas om, dock i fel färg - "apelsingul" istället för citrongul... Gamla smidda järnräcken tas fram efter att ha varit täckta av tråkiga "balkongskivor". Ändå finns smolk i bägaren - som vanligt missar man detaljerna: spegeldörrar, vackra ventilationsgaller, ergonomiskt utformade handtag och gamla porslinsarmaturer i kulvert har kastats. En vindsvåning har blåsts ut och blivit klimatanläggning, varvid man bl a kastat ut rumsinredning med tvättställ där ovanliga opalvita glasskivor med hörnbeslag använts istället för kakel på väggen. 2006:
Länsstyrelsen byggnadsminnesförklarade inte. Januari-februari 2006:
Själva bageriet (byggt 1932, nedlagt 1994) ska vara kvar. Den gulputsade funkis-fasaden har rustats. Men de unika blå fönsterrutorna har kastats och ersatts av klarglas. Undertecknad har räddat några skärvor, liksom några betongglasblock från charkuteriet... Sommar - höst 2005:
(Ånglokverkstad från 1917) Februari 2005:
Uppsala:
Västerås: Västra hamnen, Statoils område: Tillberga: lok- och vagnverkstaden (1920-tal) lades ned den sista januari 2004 (Euromaint flyttade till Örebro). Annat företag har tagit över lokalerna med snarlik verksamhet. Västerås: Kopparlunden - Metallverken: Nordic Brass har lagt ned och det gamla verkstadsskeppet från 1917 (senare tillbyggt) har tömts. Västerås: litet järnvägsområde med blindspår vid hamnen bakom Sigurdområdet - 2005:
Avesta:
Gävle: Garphyttan: Garphyttans sanatorium hotas av nattligt bus (Nerikes Allehanda) Vandaliserat men inte bortom räddning. Den monumentala tegelbyggnaden kunde ha blivit bostäder med vackert naturnära läge. Mölndal: Smörräntegatan: Hyreshus från 1919 Motala hamn: Silon (1942) Luleå: Västerås: Gamla Vattentornet (färdigt 1934, arkitekt Erik Hahr) riskerar att byggas om till bostäder trots c:a 29000 namnunderskrifter i protest (organiserat av Eilif Petersen). trots att både Riksantikvarieämbetet och Länsmuseet var positiva. Endast Riksantikvarieämbetet kan överklaga. [VLT 2 dec 2004 + 18 feb 2005] Västerås: ASEA:s Emausverkstad: förslag finns att riva ut och göra till "kulturhus" med teater, konstmuseum och länsmuseum ("CUlturen" ockuperar redan ett halvt verkstadsskepp). Västerås stad och landstinget har tagit fram ritningar. [VLT 30 dec 2004] Västerås: ASEA:s Mimerverkstad, Stora Gatan: JM & Mimer vill riva för att bygga bostäder, trots riksintresse för kulturmiljövården. Västerås äldsta frisersalong, Mimergatan 4 Många passerade frisersalongen i "ASEA-strömmen", när aseaterna cyklade ut genom Mimerporten efter arbetsdagens slut. Många kunder har varit trogna i 55 år. [Västerås Tidning 13 feb 2005] VLT 2004-06-01: Nu går ridån ned för teatern
Ej genomfört: Västerås: Gamla lasarettet byggs om till äldreboende (prel.) [VLT 24 jan 2002] 2004:
(på hyllor hittades oanvända runda visarinstrument i kartonger som åkte i skrotcontainern, inga hann räddas trots tapper insats att spåra containerns väg till Kopparberg) 2003:
Göteborg:
Historik över området Örnsköldsviks Kommun - Aktuellt 12 december 2002 Pressmeddelande 12 september 2002 Hallstahammar: Telestationen, Hantverkaregatan byggs ev. om till bostäder (Telia) Ramnäs Bruk: det lilla lokstallet bakom gjuteriet rivs 2003 Virsbo: hyreshus vid "Utsikten" + ev. Gammelbyvägen & Krönets hus (brf)
Stockholm: Gymnasieskolor som skulle renoveras före hösten 2004:
(byggda för 50-60 år sedan)
December 2002:
(Sigurdsgatan, Västerås) Augusti - september 2002:
Vintern 1998-1999:
|
|
