Panncentralen på Sigurd-området (ASEA)
|
F.d. ASEA-området Sigurd ligger centralt men ändå i
skymundan i Västerås. Här finns en rad tegelbyggnader
från ASEA-tiden som numera rymmer annan verksamhet. Lite "i
skamvrån" står Sigurd-centralen, byggd 1948
- en funkis-kloss i tegel nästan helt täckt av vildvin.
Den inrymmer en kol- och oljeeldad panna som tidigare levererade
lokalvärme till verkstäderna på Sigurdområdet och
även hjälpt Mimercentralen på Mimerområdet (på
andra sidan järnvägen). Värmecentralen hade av allt att
döma ursprungligen två ångpannor som skrotats. 1956
installerades en turbogeneratoranläggning från STAL med
elektrisk effekt 3230 kW samt en ny panna från Svenska Maskinverken.
Uppvärmningseffekten var därefter ca 11,5 Mkcal/timme (megakilokalorier).
En kolelevator (pater noster-verk) inbyggd i norra väggen transporterade
kolet upp till vindsvåningens fördelningsanlägning
från en underjordisk kolficka som troligen fylldes från järnvägsvagnar.
Centralen hade även en 1200 m3 oljecistern som fylldes direkt
från tankbåtar via en rörledning till kajen. Efter
utbyggnaden 1956 förbrukade centralen vid toppbelastning ca 50 ton
olja per dygn. (Den sedan länge rivna cisternens obevuxna fundament
syns närmast i exteriörbilden.)
(På Sigurdområdet ska också ha funnits en gammal värmecentral som ombyggdes och moderniserades 1938 men sedan rivits.) 1968 (1969?) tog Västerås kommun över och använde panncentralen som reservanläggning åt Kraftvärmeverket fram till 1993. Den användes också i skolutbildning där man bl a fick fasa in generatorn mot nätet. 1997 var även utbildningsverksamheten nedlagd och fastighetskontoret har sedan dess velat riva. Under de följande åren vidtog vandaliseringen som alltid verkar drabba urbant placerade gamla industrier. Visserligen spikades fönstren ständigt för men plattorna bröts alltid bort strax därefter och medan den här karusellen snurrade slets huset mer och mer. Det ville sig inte bättre än att några mindre bemedlade individer tidvis såg panncentralen som sitt hem. I huset fanns närmast obegränsad tillgång på både kol och kopparkablar och det gjorde uppenbarligen huset mycket attraktivt i somliga kretsar. Både i och utanför huset kunde man se en och annan liten eldstad. Vilka hälsoeffekter matgrillningen kan ha haft förtäljer inte historien. Vad vi vet är dock att syftet med eldstaden på utsidan var ett annat. Vanligt sätt att tjäna en slant i vissa kretsar är att bränna bort isoleringen från gamla kablar och sälja kopparn till mindre nogräknade skrothandlare per kg. Byggnaden blev med tiden svårt vandaliserad och delar av interiören täcktes av klotter. Glaskross och bråte låg överallt. De "inneboende" "städade" genom att skyffla ned bråten i en spiraltrappa som helt fylldes av skräp. I sin oförtröttliga metalljakt gick de också lös på asbestisoleringen - golvet i pannrummet täcktes av trådiga tussar av vit päls... Natten till den 9 januari 2004 hade en knarkare för mycket "tänt på" i panncentralen. En kvinna greps då efter att ha tänt eld för att värma sig. Elden spreds till en vägg och när räddningstjänsten kom till platsen brann en väggyta på c:a 1*3 m. Strax därefter murade man igen dörr och samtliga fönster i marknivå och byggnaden är sedan dess ointaglig. Panncentralens framtid var länge oviss. Det tycks främst vara rivningskostnaden som gjort att den blivit kvar men det finns flera som velat se den bevarad som det kompakta energitekniska moderna museum den faktiskt är. Så sent som 2006 fanns planer på att utnyttja byggnaden i rekreationens tjänst. Så blev dock inte. I april 2010 kom så till sist rivningen till stånd och i skrivande stund har både turbin och panna åkt ut genom väggen. To be continued... Hälften av den närbelägna Sigurdverkstaden revs under november 2002 - mars 2003. (Numera ägd av NCC). Se Sigurdverkstaden
Litteratur:
Tillverkare utrustning: |
Jag har digitalt retuscherat bort klotter från vissa av bilderna.
|
