Sirener

Från vänster till höger, uppifrån och ned:
  • "Trumpet-formad" siren från LM Ericsson, 1930-talet, med mystisk förkopplingslåda. Lådan rymmer blinkrelä med T-formad kvicksilverbrytare med liten "skopa" som öser kvicksilver när den påverkas av en magnetspole från utsidan. Reläet tillverkat av "A.B. Hg. Relay-Patent". Reläet eller snarlikt (typ QR) förekommer i Elektroteknisk Handbok 1941 (Band I - Elektriska maskiner och tillämpningar). (Satt i en av Vattenfalls byggnader vid gamla Ångkraftverket i Västerås tills den togs ned 2002.)

  • Gedigen pjäs i gjutjärn. Godset är 2 cm tjockt i dosan överst! Känslan av att öppna den hermetiskt tillslutna kammaren för första gången på 50 år och mötas av en färsk pust av isoleringsmaterial/fenol var minnesvärd. Räddad från en av hamnkranarna på kajen vid ångkraftverket i Västerås strax innan de revs på 1990-talet.

  • Siren i tunn plåt med något lägre kultfaktor. Proveniens: Arlas mjölkcentral i Västerås.

  • ASEA "ORBA", 1930-tal. [förekom 1937]
    Förekommer i ASEA:s katalog "Våra tillverkningar", andra utgåvan 1943. Motsvarande siren finns även i tredje utgåvan 1952 men kallas då ORBE. Kabeln går där in genom ett "vanligt" doslock där denna äldre ORBA istället har en "pip" (kräver att hela sirenen öppnas för anslutning).

    Ur "Våra tillverkningar", andra utgåvan 1943:
    Membransiren för växelström typ ORBA
    Gjutjärnskapslad siren för inom- eller utomhusmontage, lämplig att ersätta större ringklockor då särskilt kraftig signalgivning fordras

    Märkspänning: 110-500 V, 40-100 p/s
    Hörvidd: 0,5 km vid gynnsamma förhållanden

    Om ORBE ur tredje utgåvan 1952 även:
    Märkspänning: 525 V, 25-60 p/s
    Effektförbrukning: 300 VA

    Man var nog blygsam på den tiden. Jag har personligen stor erfarenhet av denna modell - jag är praktiskt taget uppväxt med den då den sitter utvändigt på ett kraftverk tvärs över viken från familjens sommarstugetomt. När man minst anade, satte den igång att bröla då det var dags att öppna dammluckorna eller någon ringde till kraftverket. Ibland gav den sig inte på en timme. Gick man förbi kraftverket då var det inte kul alls.

  • Trolig föregångare till ORBA, troligen tidigt 1930-tal (saknar markeringar), med kondensator och "S-märkt" dosa (s för siren?). Kabeln går här in i ett hål direkt i järnhuset (ingen bussning!). Akrobatiskt räddad på takbjälkar utan att klippa kablarna...

    Oljekondensatorn CZH 55 (220V 50Hz, 20 µF) förekommer i "Våra Tillverkningar" 1952 men inga dylika oljekondensatorer förekommer i föregående upplaga 1943. Sannolikt fanns de i separata utskick, och katalogen begänsades till vanligare materiel. Det känns osannolikt att sirenen skulle ha tillkommit under sent 1940-tal.
    En detalj: Stämplingen som här är direkt på höljet sitter på de förekommande kondensatorerna i båda dessa katalogutgåvor på en påklistrad skylt.

    Kopplingsdosan verkar vara av bastant 1920/1930-talstyp (klumpigare än senare typer).

  • ASEA "ORBTF" (satt på travers i verkstad byggd 1937).
    Membransiren i "marinutförande". ASEA:s katalog "Våra Tillverkningar" (tredje upplagan, 1952) innehåller siren av typ ORBC med samma utseende. ORBD och ORBXD hade skyddsgaller i stället för tratt, den senare för infällt montage.

    Om ORBC, ORBD, ORBXD ur "Våra Tillverkningar" tredje utgåvan 1952:
    Märkspänning: 220 V, 25-60 p/s
    Effektförbrukning: 22 VA
    Hörvidd: ORBC: 300m, ORBD/ORBXD: 150 m

Fler sirener kommer senare, bl a ASEAs första modell (1917), Kockums/LM Ericsson Tyfon, motorsiren (även handvevad) mm.