1930/40-tals SEG-gatlykta med glasskärm
|
Med start i de under sent 1920-tal från Tyskland importerade armaturerna
från Siemens och DISCO (Dr.-Ing. Schneider & Co) och ASEAs
banbrytande Nr 3979 från 1930
introducerades principen med öppna glasskärmar som kom att
bilda skola för svensk gatubelysning under decennier.
Gatlyktor från 1930- & 40-talet (före plastens tidevarv)
hade vanligen en öppen cylindrisk eller välvd glasklocka. Här
syns "Stockholms Elektricitetsverks modell" benämnd SEG med
glasskärm (SEV / SEW utan glas). Armaturen är avsedd för
glödljus och blandljuslampa. Glasskärmen har här
fäste av SEV-system, dvs hålls fast mellan två
plåtringar, hopskruvade med fyra skruvar - något som
även användes till flera andra armaturmodeller.
"Tratten" förekom dock även med ett "eget" dedicerat fäste
- mer om det senare.
Glaskupor från 1950-talet och före är ibland lilatonade. Det tycks bero på solpåverkan av glaset. Observationer visar att skärmar som suttit mot en vägg är vita på den del som vetter mot väggen och skärmar som suttit inomhus är vita. Då man under 1990-talet börjat inse värdet i formgivningen av gamla armaturer som dessa, har en ny flora imitationer dykt upp - se JCDecaux modell "Anderson". Dessa ter sig dock mest som ulvar i fårakläder vid jämförelse då de egentligen består av en bakom glas horisontellt monterad lampa med modern reflektor plus en plan verkanslös skärm påsmälld för att på långt håll försöka likna en äkta gammal skärm. Klent. Jag kan förstå att man vill ha högre effektivitet men kan det inte göras snyggare? Paradoxalt nog köps dylika modeller regelmässigt in till lugna platser där en trevlig atmosfär önskas, samtidigt som originalen rivs bort från de industrimiljöer där de fortfarande kan finnas. Anekdot: Sommaren 1998 revs hälften av den s.k gjuteribron, eller truckbron, i Västerås som går över järnvägen från ASEA:s Sigurd-område till Mimer-området (inklusive den gamla gjuteriverkstaden). Viaduktens bygge påbörjades 1946 och den invigdes den 1 juli 1948. Längden var urpsrungligen c:a 400 m. På bron, som varit avstängd sedan 1980-talet(?), stod några gamla stolpar som inte nåtts av gatukontorets moderniseringar. Brons bas fick bli kvar vid rivningen och armaturerna som står upp på bilderna här blev kvar några år till innan allt revs. Endast två hela glasskärmar fanns bland de c:a elva stolparna som stod på bron. Den ena finns nu säkrad i museets lager. Snarlika armaturer (utan glasskärm), i fint skick, med mer pittoresk stolpe, har dekorerat flera städer in på 2000-talet, t ex Östersund centrum, Visby innanför ringmuren och Engelska Parken i Uppsala. Sedan 2010-talet har dessvärre armaturerna försvunnit från samtliga uppräknade orter. T o m i världsarvet Visby har man ersatt armaturerna med en nytillverkad replika som på håll har ungefär samma profil som den gamla men är försedd med en integrerad LED-ljuskälla i en plastkupol under skärmen. |
Tack till Carl Johan Hall för hjälp vid fotograferingen. Tipsa mig. Vet du något ställe där liknande gatlyktor står uppe, ligger undanlagda eller håller på att rivas? Jag är mycket tacksam för tips!
Snarlika modeller fanns även utan glasskärm, se:
Några armaturbyten som omtalas på nätet: (förhoppningsvis inga rariteter)
I Karlstad byttes många gamla armaturer under 2001-2003.
I Göteborg byttes gatlyktor under 2001. |